Finns det ingen ände på det här eländet. Är det bara i Dalarna som det här är så infekterat? I dag kan man läsa ett hotbrev som skickats till en chef på Länsstyrelsen där man antyder både det ena och det andra. Jag refererar inte så mycket här men den som är intresserad kan läsa vidare på länken. För det första så kan man fundera över nivån på våra förtroendevalda.. Sen blir jag fundersam över när han beskriver den här maffians system att hålla koll på vargspårarna ”med minutprecision var de är och vad de sysslar med”. Varför gör man det om man inte har väldigt ljusskygga aktiviteter på gång själv?
Tidigare har även kommunalrådet i Rättvik uttalat sig om tjuvjakten, – ”jag skulle inte anmäla ett misstänkt jaktbrott eller misstänkt illegal jakt på varg och det finns det brett stöd för den inställningen. Om jag anmälde en person som jag misstänker ha jagat varg illegalt, skulle jag vara politiskt död, säger Inge Östlund.”
Vet inte om jag överreagerar men jag är så fruktansvärt trött på den här mentaliteten som härjar i skogarna här. Från 80-talet när jag själv jagade i Västerdalarna så har jag inget minne alls av något liknande hat. Vi hade en nedvandrad järv ett år på mitt jaktområde och det året såg vi inte till någon älg under hela jakten men jag hörde ingenting om att någon av oss skulle hata järven för det. Och under 90-talet när jag bodde i Nås så förekom det nog vissa antydningar om ”SGT” men jag upplevde inget öppet hat. Varför har det blivit så här, vi har faktiskt inte någon speciellt stor vargstam i Sverige.
Vägen upp till Hoberget, vargskräck (hat)?
Per Lissel 
Tycker att det är konstigt att folk är så fruktansvärd rädda för vargen så det inte törs gå ut i skogen. En brunstig älgtjur eller en skogstokig tjäder kan vara lika farlig om inte mer!
Och så dessa varghatare. Det finns inte ord för detta.
Lotta
Eftersom vi aldrig kommer till ett läge där vi alla tycker likadant i denna fråga är det än viktigare att vi värnar de demokratiska spelreglerna. Det innefattar ju allas rätt och möjlighet att få säga sitt hjärtas mening. Men aldrig rätten att ta till hot eller att ta saken i egna händer i strid mot lagar eller demokratiskt fattade beslut.
Enkelt skulle man kunna tycka.
/Tomas