Min gamla kattgubbe och vän fick en stroke i torsdags. Rent fysiskt så har han kommit igen ganska bra men det är inte samma gamla Truls längre. Han är orolig och går omkring och trampar på nätterna utan att komma till ro. Han lägger sig och vilar på konstiga platser och han vill inte mysa i sängen längre. Ibland kurrar han ändå och tittar outgrundligt på mig… Jag skulle göra vad som helst för att han skulle bli frisk igen, men jag tror inte det finns nåt att göra… På måndag ska vi till veterinären och jag är rädd för att det bara kan sluta på ett sätt.
Följ mig på Twitter
Mina tweetsSidor
Foto, Bloggar & Inspiration
- Agnetha Lundberg
- Anders Dahlin
- Bruce Barnbaum
- Bruno D'Amicis
- Carina Bodin
- Dag Røttereng
- Erik Marcusson
- Erika Ahlberg
- Ernst Haas
- Håkan Eklund
- Håkan Olsén
- Henrik Randén
- Jan Töve
- Jan van der Greef
- Kaj Jensen
- Kjartan Trana
- Lars Andreas Dybvik
- Leif Bength
- Lotta Lund
- Marie Gustafsson
- Mats Andersson
- Mikael Karlund
- Orsolya & Erlend Haarberg
- Peter Cairns
- Sandra Bartocha
- Sonja C
- Sophie Stafford
- Stefan Pettersson
- Tammy Bergström
- Terje
- Tomas Järnetun
- Tommy Sørensen
- Tommy Vikars
- Werner Bollman
Länkar
Flickr Photos
Mest lästa inlägg
Arkiv
- december 2022
- oktober 2022
- juli 2022
- april 2022
- december 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juni 2021
- maj 2021
- januari 2021
- december 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- december 2019
- november 2019
- augusti 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- maj 2018
- april 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
- mars 2016
- februari 2016
- januari 2016
- december 2015
- november 2015
- oktober 2015
- september 2015
- augusti 2015
- juli 2015
- juni 2015
- maj 2015
- april 2015
- mars 2015
- februari 2015
- januari 2015
- december 2014
- november 2014
- oktober 2014
- september 2014
- augusti 2014
- juli 2014
- juni 2014
- maj 2014
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- januari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- augusti 2013
- juli 2013
- juni 2013
- maj 2013
- april 2013
- mars 2013
- februari 2013
- januari 2013
- december 2012
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- juni 2012
- maj 2012
- april 2012
- mars 2012
- februari 2012
- januari 2012
- december 2011
- november 2011
- oktober 2011
- september 2011
- augusti 2011
- juli 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
- december 2010
- november 2010
- oktober 2010
- september 2010
- augusti 2010
- juli 2010
- juni 2010
- maj 2010
- april 2010
- mars 2010
- februari 2010
- januari 2010
- december 2009
- november 2009
- oktober 2009
- september 2009
- augusti 2009
- juli 2009
- juni 2009
- maj 2009
- april 2009
- mars 2009
- februari 2009
- januari 2009
- december 2008
- november 2008
- oktober 2008
- september 2008
- augusti 2008
- juli 2008
- juni 2008
- maj 2008
Jag känner med dig!!
Vet precis vad för känslor det handlar om…har haft hund och det är inte lätt när man kommer till den dag det är dags att ta farväl.
Steffe
Tack Stefan! Ja det är hemskt. Känns inte lättare av att han verkade piggare i morse heller. I eftermiddag är det ingen återvändo 😦
Åh, Per. Det finns inget värre än när ens älskade husdjur är sjuka och man känner sig helt maktlös. Jag vet hur du känner för jag har också behövt ta det där hemska beslutet för min älskade katt. När den värsta sorgen hade lagt sig kändes det skönt att göra hans plåga kort och med åren minns man bara alla de positiva minnena – inte sorgen som gör så ont när man är mitt uppe i den.
Tänker på dig och skickar en styrkekram från en annan kattälskare
/Karin
Tack Karin, Den här gången gick det bra, kommer ett inlägg snart.. men vi vet ju att det är en tidsfråga innan det är dags. Vi var med om det med hans kompis Tusse för fyra år sedan och visst är det som du skriver men jag kan fortfarande sakna Tusse ibland.
/Per
Åh, läste just inlägget. Så härligt, då får ni njuta av honom ordentligt och hoppas att tiden med honom blir så lång som möjligt! Jag håller tummarna.