En andra chans..

I morse när jag gick ut på trappen så stod Truls där och kurrade! Under natten har han lyckats bryta sig ut genom den blockerade kattluckan och tagit en tur på egen hand. Han följde med mig in och började äta, senare en tur på ängen innan han intog sin favoritplats på en stol i uterummet. Visste inte vad jag skulle tro eftersom han verkade rätt dålig på kvällen och vi hade tagit beslutet om att det nog var vägs ände. Under dagen kunde jag inte tänka på annat än hur vi skulle göra nu…

På eftermiddagen så låg han på trappen men hoppade upp och skulle möta mig när jag rullade in med bilen. Vi bestämde oss för att i alla fall åka in till djursjukhuset och höra med dem. Kunde nästan inte tro det när veterinären efter undersökning och blodtryckskoll tyckte att han kunde få hänga med ett tag till 😉

Men han är ju 22 år så man får ta dag för dag. Jag är i alla fall glad för varje dag han får vara med oss och kan röra sig som han vill här på gården. Gruvar mig bara för att behöva gå igenom det jag känt de senaste fem dagarna igen. Var med om det för fyra år sedan också med hans kompis Tusse.

Ett par bilder från slutet av maj i år,