I går var jag till Björbo och hälsade på min mamma. På eftermiddagen hade jag en tanke att jag skulle åka lite skogsvägar söderut, dels för att uppleva gamla kära trakter och dels med en tanke om lite fotografering.
Första tanken var att åka upp över Mejdåsen och sedan vidare. Ovanför sista gårdarna på Gåsholmen så var det en bom över vägen. Lite småirriterad men tänkte att de kanske är rädda om vägen i tjällossningstider (även om vägarna torkat upp nu). Då åkte jag mot Handbacken med avsikt att fortsätta ”riktiga vägen” söderut ner till Lövsjön och Lindesnäs och vidare hemåt. Jag reagerade direkt på att det satt en bom över vägen till Flintgruvan, en bom till på nästa väg och så vidare. Varenda stickväg var bommad. Jag började känna mig ledsen över att inte kunna ta mig ut till ställen som jag i alla tider kunnat göra.
Efter ca 12km passerade jag Olsände och där satt en bom rakt över vägen som leder vidare söderut mot Lövsjön. Hundra meter före bommen går en väg mot Ilnen, också en väg som normalt tar en vidare mot Lindesnäs. Bom även där. Inga förklarande skyltar bara tvärstopp. Det var bara att återvända till Björbo, ta en omväg på 4-5mil över Nås för att kunna fortsätta färden mot Lövsjön, Norhyttan och Grangärde. Jag blir både förbannad och ledsen över vad markägare och jaktlag hittat på i mina gamla skogar. Det här är marker som jag gått, cyklat, åkt moppe och senare bil på sedan jag var liten. Jag hittar varenda tjärn och myrkant här och nu är man inte välkommen längre.
Efter min kringående rörelse så var det inga problem att snirkla sig vidare från Gänsen över Jansbrända till Vännebo och Pajso och ner till Fredriksbergsvägen.
Bommen på vägen mot Lövsjön
Bommen över vägen som är enda alternativet, Ilnen – Lindesnäs
På kvällskanten passerade jag Burängarna i regnet där en ensam trana promenerade omkring
Vad tråkigt att dina fotovägar har spärrats av! Men gillar mycket din sista bild!
Tack så mycket Christina. Ja vi får väl se om det bara är tillfälligt.
Hemskt tråkigt. Det känns som om att en del markägare och jaktlag vill slippa insyn i vad som händer i skogen. Vet du vad det är för markägare? Privata eller bolag?
Det här är mestadels bondskog. Vet inte riktigt hur det ser ut efter omarrondering men tidigare så var det ett lapptäcke av smala remsor.
Du har tydligen utnyttjat dessa vägarna under många år Per. Har du någon gång erbjudit dig att betala vägens ägare för allt slitage som du har orsakat under årens lopp? Om du föreslår att du betalar nästa vägskrapning eller nästa lass kross som behöver köpas så lär du förutom att göra rätt för dig även vinna både en vän och tillåtelse att köra på denna väns privata väg.
Jag tycker jag känner igen tonen i dina rader, tror nog att det är någon annan sko som klämmer. Visst, jag liksom de flesta andra som bodde i trakten använde vägarna för jakt, fiske, bärplockning och andra naturupplevelser.
Men vill man bara tillåta infödda skogsägande eller jagande Björbisar på skogen må det väl vara så. Tackar för tipset men de verkar trevligare i Nås 🙂
Annars har jag faktiskt inget emot att betala för mig. Bomvägarna i Norge tycker jag fungerar alldeles utmärkt och borde kunna vara ett alternativ även här i Sverige.