Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Skogstokig

Jag blir skogstokig på delar av skogsnäringen och samvetslösa ”experter” som mässar ut budskapet att skogsnäringen ska rädda klimatet genom att hugga mera och och öka produktionen. De mest extrema talar till och med om att vi borde hugga i reservaten för att rädda klimatet och förse Sverige med fossilfria bränslen. Samtidigt målar de upp bilden som ansvarstagande med respekt för djur och natur.

1_knoande_2472_20140726Knoände, Tiomilaskogen.

Tittade lite på LRF’s sidor;
”I den svenska skogspolitiken är produktions- och miljömål jämställda.”

”Vi bedriver vår verksamhet på ett ärligt och ansvarsfullt sätt så att vi bidrar till en positiv och hållbar samhällsutveckling.”

”Vi skapar trovärdighet genom kompetens, öppenhet och respekt för människor, djur och natur.”

Vad jag har sett så motarbetar de alla former av restriktioner för att skydda natur, produktionsmålet är helt överordnat allt annat vad jag kan se.

2_orsala_4468_20150501Orsala, Nås

Det som i stort sett omöjliggör en diskusson är att man ser ökad produktion som den enda vägen och där presenterar alla möjliga och omöjliga teorier som om det vore fakta för att försvara det ökade uttaget ur skogen och samtidigt påstår att de värnar om mångfald och ekosystem. ”Energibehoven ökar och det ställer högre krav på rationellt brukande av skogen” hörde jag senast. Det visar väl att allt annat är underordnat.

3_korsan_4494_20150509Korsåskogen, Falun-Hofors

Vi måste se till att produktions- och miljömålen verkligen blir jämställda (och i miljömålen ingår ekologi och biologisk mångfald). Innebär det lägre produktion så är det så, tyvärr. Vi måste ta vara på de få fungerande ekosystem vi har kvar i våra naturskogar. Om vi nu skulle lyckas rädda klimatet genom att göra alla våra skogar till plantager, vad är det vi har räddat då…

7_norn_5006-pano_20160925Norn, Hedemora

Det som stör mig är att man inte är ärlig och säger som det är. Att ha mage att påstå att man värnar om naturen och ekosystemen samtidigt som man i praktiken vill öka uttaget ur skogen och averka de få skogar som aldrig varit kalavverkade tidigare det är uselt. Det påminner väldigt mycket om Orwells nyspråk det man håller på med.

4_korsan_4496_20150509Korsåskogen, mot Storvik

5_bjorbo_4739_20150811Björbo

6_rankhyttan_4871_20160318
Rankhyttan

8_nisshyttan_24437-pano_20160729Nisshyttan, Säter

2016 några tankar

Det här blir inte någon diger årskrönika men några reflektioner och tankar från året som gått tänkte jag pränta ned, kanske några förhoppningar om 2017 också.

I början av året hade jag stora möjligheter att vara ute och studera naturen. Orsaken var kanske inte så trevlig men det lägger jag bakom mig. Jag kan konstatera att det inte blev några långa turer ändå men det var värdefullt och givande att kunna studera djurlivet hemma vid ån under en längre tid. Jag fick fina möten med både mink, utter och bäver.

I maj så började jag på ett nytt jobb som även innebar att jag fick börja veckopendla igen. Jobbet är toppen och jag trivs väldigt bra med det mesta. Tyvärr så har det blivit väldigt lite tid för natur- och fotorelaterade aktiviteter men jag känner ändå att jag nog lyckats få till en del riktigt bra bilder trots begränsat med tid. Under nästa år så hoppas jag också att jag ska hinna med att ta mig ut i naturen här i Medelpad en del.

För 2017 har jag en del spännande som jag hoppas på inom det fotografiska. Bland annat så ska jag ställa ut på Gästrikkonst igen efter ett uppehåll på ett par år. Jag hoppas också att naturvärden, artbevarande och biologisk mångfald får ett genomslag här i Sverige under nästa år, det är något som verkligen är akut. Sen håller jag förstås alla tummar för att några av mina vänner och nära och kära som prövas just nu blir friska och starka igen.

Tyvärr har jag inga snöiga midvinterbilder att visa så det får bli en bild från juldagen i en skog i Utanmyra utanför Falun.

1__7d25671_20161225

 

Uttern tillbaka i min å

Förra helgen när jag satt vid frukostbordet så såg jag hur det plaskade nere vid ån. Jag tänkte att det var bävrarna som var igång men det stämde inte riktigt med tiden så jag tog kameran och smög ner till vattnet. Då får jag se den, uttern är tillbaka igen och fiskar för fullt. På söndagen hade det kommit lite snö och jag smög mig ner i gryningen för att spana. Först hörde jag bara hur det klirrade om isen bakom en brygga. Sen fick jag syn på den när den smög efter strandbrinken, ner i vattnet, upp på bryggan omvartannat. Flera gånger satte den ner huvudet i snön på bryggan och plogade fram och tillbaka. Jag hoppas den håller sig kvar här ett tag.

1__7d25531_20161203

1__7d25534_20161203

1__7d25551_20161203

1__7d25584_20161204-2

 

Mer avverkning på Uvberget

I helgen gick jag en vända i skogen nedanför Uvberget här hemma. Mot nordost är en rasbrant där skogen är fantastiskt fin. Mossor och lavar, blandat löv och gran och många träd i olika stadier av förfall. Området är inte stort, kanske 300×70 meter men känslan är stor.

Uppe på berget fram till branten har Hedin redan avverkat skogen, vissa träd upp till 150-200 år. Nu upptäckte jag att Mellanskog snitslat kanten nedanför så långt upp man kan nå med en skördare upp mot branten. Skogen nedanför kan jag inte säga så mycket om. Det är en planterad granskog i 60-årsåldern visserligen med inslag av löv. Det jag reagerar på är att man inte anser sig ha råd att lämna 10-20 meter granskog längs kanten. Nu är risken stor att även den artrika branten torkar ur och förstörs.

01__7d25437_20161126

02__7d25444_20161126

03__7d25465_20161126

04__7d25443_20161126

05__7d25463_20161126

 

Några tankar i november

Efter att ha läst en del bloggar och annat på sistone så reflekterar jag över en sak. Självinsikt, en del har det andra skulle behöva en hel del mer av den varan. Så var står jag då själv. Jag tror att alla tycker att de har självinsikt det är en del av problemet så att säga. Lite hjälp på vägen kan man få om man lyssnar på ärliga vänner, eller lyssnar på andra överhuvudtaget faktiskt. Jag tycker själv att jag är en ganska lågmäld och försiktig människa. Jag tror dock för det mesta på mig själv även om jag har mina svackor där också. Jag kanske sällan ger beröm, men när jag gör det så menar jag det verkligen. Kanske retar det en del. Samtidigt har jag med åren insett att man inte bara kan sitta i sitt hörn och vänta på att någon skall se vem man är och vad man kan risken är då stor att man bara blir bitter och besviken över livet. Ibland tror jag att man måste ta mod till sig och visa vad man kan och vill även om det är svårt och man upplever sig själv som framfusig. Men man får aldrig sluta lyssna och reflektera.

Här är en bild från 14 nov vid en sjö NV Smedjebacken.
1__7d25351_20161114

 

Gick ut i skogen vid Utanmyra i det gråmulna vädret i lördags. Bara en liten bit från stugan in i skogen fastnade jag vid en liten glänta mellan träden. Där på några stora mossiga stenar hittade jag höstens färger.

Bilderna är dubbelexponeringar i kameran (för att få två fokusplan). Kameran Canon EOS 7D MkII och 100mm Tokina makro.

01__7d25062_20161015

01__7d25059_20161015

01__7d25056_20161015

01__7d25050_20161015

01__7d25047_20161015

01__7d25041_20161015

 

Hösten börjar visa sig

Nästan precis en månad sedan förra inlägget, skulle vilja uppdatera mycket oftare men som livet är nu så har jag inte tiden, inte hinner det bli så mycket bilder heller. men här kommer lite nytt i alla fall.

Det börjar synas en del tecken på hösten i östra Dalarna men det känns lite sent. Känns inte som hösten kommit längre här uppe i Sundsvall heller där jag tillbringar veckorna.

Några bilder hemma från gården, räven är från en morgontur några mil österut.

1__7d24872_20160924

1__7d24897_20160924

1__7d24909_20160924

1__7d24918_20160924

1__7d24924_20160924