Feeds:
Inlägg
Kommentarer

2017 i bilder

Första tanken var att göra någon slags återblick av det gamla och förväntningar på det nya men just nu tar det stopp. Så det får bli en enkel bildkavalkad i stället.
Fick för mig att jag inte gjort speciellt många bilder i år, men efter en koll så får jag ihop några stycken i alla fall.

Januari
Morgon i Österby.
1_jan_7D25920_20170114

Februari
Eftermiddag hemma vid ån.
2_feb_7D26025_20170204

Mars
Frukost vid ån.
3_mar_7D26200_20170325

April
Tror bara jag hann med ett besök hos vårblommorna, och lite för sent. Efter ån, Lövåsen.
4_apr_DSF0170_20170430

Maj
En morgon i Hartjärns naturreservat, mina gamla hemmamarker i Västerdalarna.
5_may_7D26603_20170526

Juni
På workshop djupt inne i Malungs finnmark. Alltid kreativt och spännande.
6_jun_DSF0722_20170630

Juli
Fortfarande kvar på Mattlaberg i Malungs finnmark. Johannes Stötter, mästare i kroppsmålning.
7_jul_7D28718_20170701

Augusti
Besöker min gode vän Erik Marcusson. Här sitter vi på Rusakulan med Närkesslätten i fjärran.
8_aug_DSF1134_20170808

September
Ett fint möte en tidig morgon på skogarna mellan Hedemora och Säter.
9_sep_7D29543_20170923

Oktober
Ovanför Kärringforsen i Björbo, Västerdalarna. Många minnen här.
10_okt_7D29729_20171020

November
En bild som inte går att ta igen, någonsin. Från en vandring i min närmaste skog, Lövåsen, Arkhyttan.
11_nov_7D29753_20171112

December
Sidsjöbäcken i Sundsvall, 500 meter uppströms min lägenhet. Här är det stopp för öringen från Selångersån.
12_dec_DSF1324_20171216.jpg

 

Jag hittade ett protokoll från kommunstyrelsen i Säter angående reservatsbildandet uppe på Uvberget därhemma. Det här gäller alltså ett mycket värdefullare område än det jag visat bilder från på FB nu senast i december 2017.
Här och här är några inlägg om den tidigare avverkningen.
Trots bakslaget här så ger sig Säters kommun på att avverka sin egen mark längre ner på berget. Trots den fina skrivningen (se nedan) om att de vill använda andra metoder än trakthyggesbruk så är det ändå just den metoden de använder här.

På något vis är det ett systemfel att tänka enbart från människans perspektiv. Vi utgår alltid från människans syn på saker och ting. Att undvika trakthyggesbruk ska man göra för djuren, växterna och det vilda, inte i första hand för att jag ska må bra. Det är inte för min egen skull som jag mår dåligt över hur de beter sig på hemskogen. Här tänker man, är det ingen människa som ser det varje dag så spelar det ingen roll hur vi gör. Det här är inget specifikt för kommunen, i stort sett alla verksamheter resonerar så här.

Kommunens protokoll:
”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunstyrelsen att inte genomföra markbytet gällande skogsområde på ca 37 ha mellan Lövåsen, Fiskarbo och Stora/Lilla Klingsbo i Stora Skedvi Uvberget.”

”Motivering
• Säters kommun har idag ett högt hänsynstagande i sitt förvaltande av skog. Berört byte av mark är kostnadsdrivande då framtida avkastning bedöms minska i och med markbytet. Kostnaden beräknas till 3,9 miljoner kronor samt 100 000 kr per år i minskad avkastning.
• Sedan 1995 Säters kommun certifierad enligt FSC (Forest Stewardship Counsil), vilket står för att skogarna brukas på ett långsiktigt och hållbart sätt. Detta efterlevs genom årlig kontroll och genomgång av paraplyorganisationen ”Grönt Paraply”, under vilka flertalet av Sveriges kommuners skogar är
anslutna. Enligt FSC skall minst 5 % av den produktiva skogsmarken skötas för ändamål annat än produktion, vilket t.ex. kan vara för naturvård eller rekreation. Kommunen har idag 12 % naturvårdshänsyn.
• Kommunens områden som är aktuella för byte har höga friluftslivsvärden Mellan Lövåsen, Fiskarbo och Stora/Lilla Klingsbo i Stora Skedvi finns ett skogsområde på ca 37 ha vilket ursprungligen tillhört Stora Klingsbo, men som nu ägs av AB Karl Hedin. Skogen har av olika myndigheter och fristående bedömare konstaterats ha såväl höga naturvärden i och med förekomsten av olika mer krävande arter, men också stora sociala värden för friluftsliv, rekreation, jakt m.m. Skogen är nu avverkningsanmäld och Skogsstyrelsen har konstaterat att de noterat flera typer av värden, men saknar medel för inköp. I och med detta är de förpliktigade att ge tillstånd för avverkning, förutom det generella hänsynstagande kring mindre partier som de kommit överens med fastighetsägaren om. Det aktuella naturvårdsområdet håller inte
så hög naturvårdsklassning att andra myndigheter prioriterar det för skydd. Mot denna bakgrund har frågan väckts om kommunen kan bidra till skyddet genom ett kommunalt naturreservat.”

Valda stycken från Säters kommuns översiktsplan från 2013:
”Kommunens skog, som förvaltas av Mellanskog, är miljöcertifierad enligt FSC (Forest Stewardship Council).
Kommunens ambition med det egna skogsinnehavet
är att kunna vara ett föredöme för ett uthålligt
brukande av skogen, där ett ekonomiskt utbyte kan
kombineras med bevarade natur, frilufts- och kulturvärden.
Det är en generell målsättning att människor
som bor i kommunens tätorter ska ha god tillgång till
skogsområden för rekreation. Kommunens ambition i
tätortsnära områden är därför att på den egna marken
sköta marken med andra metoder än kalhyggesbruk
för att bevara känslan av ”rekreationsskog” och vårda
stigar, bär- och svampställen etc. Hyggesfritt skogsbruk
kan om möjligt även tillämpas på kommunens
övriga skogsinnehav.”

”I kommunen finns ont om egentlig naturskog.
Enbart mindre områden i branter och liknande
har undgått att på ett mer påtagligt sätt påverkas av
skogsbruk. Det är därför viktigt att skydda de skogar
som trots allt har naturskogsvärden. En identifiering
av skyddsvärda områden har skett i Skogsstyrelsens
så kallad nyckelbiotopsinventering. Naturvärden i
skogsmark redovisas vidare under temat Naturvård.
För skogsnäringen gäller de regler om naturvårdshänsyn
som föreskrivs i 30 § skogsvårdslagen.”

”Övergripande miljömål för Säters kommun
Skogens produktionsvärde ska skyddas samtidigt
som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden
och sociala värden värnas.
• Kommunens skogsbruk ska bedrivas på ett
föredömligt sätt.
Genomförande av fastställda mål
Säkerställande av riksintressen
Naturvårdens och friluftslivets intressen prioriteras.

”Följande områden bedöms av kommunen ha sådana
naturvärden att de i avsnittet D – Delområden,
längre fram i översiktsplanen, givits särskilda rekommendationer
med hänsyn till detta:
• Uvberget
• Stora Mossen
• Norrhytteravinen
• Mörtaberget
• Laggarbo
• Limberget
• Ravin- och niplandskapet i Gustafs
• Älvlandskapet mellan nedre Tosarby och nedströms
Fäggeby
• Djupdalarna
• Pannlappen
• Älgmossen”

”Övergripande miljömål för Säters kommun
Naturligt förekommande djur och växter ska ges
förutsättningar att fortleva, vilket är en förutsättning
för vår långsiktiga välfärd.
• Halterna av gödande ämnen i mark och vatten
ska inte ha någon negativ inverkan på människors
hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald och
igenväxning.”

”Skogsområde
med stora naturvärden
Områden som till största delen används för skogsbruksändamål.
Inom dessa finns stora naturvärden
i form av riksintressen eller naturvårdsinventeringar
redovisade och naturvårdshänsyn ska tas enligt
skogsvårdslagen. Skogsområden inom de fördjupade
översiktsplanerna redovisas inte.
Rekommendationer för framtida utveckling
Den huvudsakliga användningen är skogsbruk men
stor hänsyn ska tas till naturvärdena. Där riksintresse
råder ska skogsbruket anpassas till detta. Vid lov- och
tillståndsgivning ska skogsbrukets och naturvårdens
intressen vägas samman.

Sn 1 – Uvberget
Sydväxtberg norr om Ryggen. Äldre skog och värmekrävande
växter. Bland annat vippärt och rutlåsbräken
förekommer.
Sn 2 – Stora Mossen
Myrområde strax söder om riksväg 80. Ovanligt stor
myr för denna våtmarksfattiga del av länet.
Sn 3 – Mörtaberget
Sydvästvänd brant med många värmekrävande arter.
Vacker utsikt från toppen.
Sn 4 – Limberget
Sydvänt kalkberg med rik flora av både kärlväxter och
lavar. Förekomst av bl a säfferot och mosippa.
Sn 5 – Djupdalarna
Åskomplex med åsryggar och dödisgropar. Förekomst
av bl a mosippa. Attraktivt område för motionsspår.
Sn 6 – Norrhytteravinen
Riksintresse: Naturvård
Ravinområde av samma typ som Säterdalen. Främst
biologiska och geologiska intressen. Ligger till större
delen inom Hedemora kommun.
Sn 7 – Bispbergs klack
Riksintresse: Naturvård
Naturreservat/Natura 2000-område: Bispbergs
klack
Dalarnas artrikaste sydväxtbergsmiljö som dessutom
har stor betydelse för landskapsbild och friluftsliv.
Sn 8 – Pannlappen
Myrområde. Den största öppna myren i regionen och
därför av stort vetenskapligt intresse (våtmarksinventering
1990)
Sn 9 – Älgmossen
Älgmossen utgör en viktig del i det högt värderade
vildmarksområdet kring Stora Norn.”

1__DSF1281_20171209

Före:
B1__7D29753_20171112

Efter:
B2__DSF1306_20171209

Före:
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter:
A2__DSF1296_20171209

1__DSF1267-Pano_20171209

1__DSF1313_20171209

1__DSF1314_20171209

 

 

Funderingar i slutet av november

Nu har det gått någon vecka sedan Naturfotofestivalen i Vårgårda och jag har hunnit samla mina intryck. Som alltid så var det en trevlig helg, fina bildvisningar och trevliga möten. Tyvärr hann jag inte med att träffa alla som jag tänkt och jag saknade även några vänner som inte var där i år. Med lite perspektiv på min egen bildvisning så känner jag mig ”halvnöjd”. Jag hade kunnat gjort det lite bättre men det gav ändå mersmak. 🙂 Nu är det bara att vänta på festivalen i Ski.

Så är det dags att börja fundera på tema och bilder för Gästtrikkonst i påsk, måste ha de stora dragen klara under nästa vecka men det lutar åt ett tema i den biologiska mångfaldens tecken. Den här gången kommer jag att hänga mina bilder på Högbo bruk. Det är också något att se fram emot.

Förutom mer nära problem och tankar så funderar jag förstås över hur det ska gå med våra naturskogar, det ser inte så ljust ut som skogsnäringen går fram. Det är bara att hoppas att folk vaknar och ser förbi propagandan de sprider. Vi har bara den gammelskog vi har, det som försvinner är borta för alltid.

En bild från en promenad i min närmaste skog i lördags
1__7D29793_20171118

 

Det börjar dra ihop sig

Det börjar dra ihop sig till Natur 2017 i Vårgårda. På fredag är det dags. På fredag 17:15 visar jag bilder i kortformat tillsammans med sex andra duktiga fotografer. För övrigt är både fredag och lördag fyllda av intressanta bildvisningar.
Här en länk till programmet.

En bild jag inte kommer att visa på fredag. Höst i min närmaste skog.
1__7D29584_20170923

 

Hållbart, förnyelsebart, bioekonomi, fossilfritt, de nya inneorden som industrin och politiker svänger sig med nu låter ju väldigt bra, nyttigt och grönt men vad säger de egentligen. Allt beror förstås på vem som säger det men i 99 procent av fallen så är det bara säljsnack. Säljsnack för att vi ska köpa deras ”lösningar” om ökad ”grön” tillväxt. Vi gör det också gärna för att det är bekvämt att kunna fortsätta som förut men lite ”grönare”. Den obekväma sanningen är dock att vi inte kan fortsätta som vi gjort. Evig tillväxt och ökad konsumtion fungerar inte om vi bryr oss om naturen och det vilda, och på lite längre sikt klimatet och vår egen överlevnad.

Hållbart är bra men få vill förstå vad det egentligen innebär, det är mycket lite av det vi håller på med i dag som är hållbart och skogsbruket är definitivt inte hållbart som det drivs nu. Hållbart för mig är att vi inte tar ut mer av naturen än naturen kan ge utan att den utarmas.

Förnyelsebart låter också bra men ser vi till exempel på skogen så tycker jag det är tveksamt att kalla den förnyelsebar, åtminstone inte inom rimlig tid. I vårt nuvarande skogsbruk så har den en omloppstid på ca 70 till 100 år och ser vi till en skog som får sköta sig själv så ligger nog omloppstiden på minst 400 – 700 år. Allt är en fråga om tidsperspektiv, olja och kol är också förnyelsebart om vi ser till en omloppstid på några miljoner år. Tittar vi på salix och energisskog så hamnar vi i ett annat läge men det är oftast inte den typen av odlingar man syftar på när man talar om förnyelsebar energi.

Bioekonomi och fossilfritt känns som en katastrof som det marknadsförs nu, det vill säga som en lösning på alla problem. Biobränsle är bra och ska användas där det gör störst nytta men det kommer aldrig att räcka till allt, framförallt inte om vi räknar med att det ska lösa problemen med vår ständiga tillväxt. Om vi bryr oss om naturen och den biologiska mångfalden så kan vi inte ta ut mer biomassa ur naturen än vad naturen tål och där tror jag redan vi nått gränsen. Där hugger genast motståndarna och säger ”Är det bättre med fossila bränslen då?”.  – Nej det är inte bättre men då är vi tillbaka till den obehagliga sanningen att vi inte kan öka tillväxten, vi måste till och med ställa om till ett lägre brukande. Sen är det också så att biobränsle släpper ut lika mycket kol som det fossila bränslet när man eldar upp det. Hur man än vänder sig så måste vi dra ner på förbrukningen om det ska göra någon skillnad.

Massafabrik söder om Gävle.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kalhygge vid Knoände i nordvästra Värmland.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Jag är ju främst engagerad i bevarandet av våra sista riktiga skogar, dvs kontinuitetsskogar som brukats men aldrig kalavverkats. De är de sista resterna av riktig skog med rik mångfald av växter och djur och träd i alla åldrar från små plantor till tallar på flera hundra år. Urskog kan vi nästan glömma för det finns det bara promille kvar av här i landet men kontinuitetsskogarna är mycket viktiga att bevara för framtiden. Det stora problemet är att skogsindustrin som behöver en aldrig sinande ström av råvara till sina fabriker har brist på råvara dvs skog. Plantagerna som man började med i slutet av 50-talet och som har eskalerat sedan dess är inte riktigt mogna för att skördas och då riktar man blickarna mot de sista ”riktiga” skogarna vi har kvar. Man skyr inga medel för att komma över de här markerna och propagandamaskineriet går för fullt.

I det i stort sett allenarådande trakthyggesbruket börjar man med en kalyta som gör att det mesta livet torkar ut eller spolas bort och dör. Sen växer så småningom rader av lika dana träd upp och av samma art. Planteringen blir också mycket tätare än en naturlig skog och i slutänden så kalavverkar man allt ihop igen när skogen är mellan 70 och 100 år. Skillnaden mot en naturlig skog är enorm, granar kan bli 200-250 år, tallar många hundra år och när de dör står de kvar i flera hundra år och blir boträd. Efter det så kan de ligga på marken och ge liv åt annat under ytterligare flera hundra år. Man marknadsför hårt vikten av skogsbruket för att rädda klimatet när det bästa för klimatet faktiskt är att låta skogen stå. Man pratar om det Svenska hållbara skogsbruket samtidigt som man skövlar de sista riktiga skogarna. Det enda hållbara i sammahanget är skogsindustrins ekonomi. Skogsindustrin är helt beroende av ett aldrig sinande flöde av råvara och man är livrädd för minsta störning av detta flöde.

Sen ger skogsindustrin och LRF sken av att vi som vill rädda det lilla som finns kvar hotar hela skogsbruket, landsbygden och jobben. Vad vi vill är att spara ca 20% av ett genomsnitt av våra produktionsskogar för framtiden. Alltså 80% kan man fortsätta bruka, men förhoppningsvis med lite varsammare metoder än som nu sker. Är det för mycket begärt.

Så här ser det ut…
x5__7D23617_20160430

x7__7D_4871_20160318

x12__7D_4468_20150501

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Några sparade rester…
x3__7D29302_20170910

x8__7D26413_20170513

x9__DSF0243_20170513

Den här vyn finns inte mer, för ett par år sedan kalavverkade Karl Hedin den här marken.

x30__7D_2962_20140825

 

Jag kom att tänka på ovädret över Fulufjäll i augusti 1997 när man ser förödelsen både i USA och i Asien. Jämfört med regnvädren där så var det ju ingenting men för våra trakter så var det extremt. ca 400mm regn föll på några timmar koncentrerat över en del av Fulufjäll. Små bäckar efter fjällsidan blev till forsande floder som rev med sig allt i sin väg, vägar och broar spolades bort och Göljån tog sig en ny fåra. Bland bråten ni kan se på bilderna hittade man bland annat en älg som spolats i väg med vattnet.

Bilderna nedan är från 2011, alltså 14 år efter katastrofen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA