Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘debatt’

Jag är ju främst engagerad i bevarandet av våra sista riktiga skogar, dvs kontinuitetsskogar som brukats men aldrig kalavverkats. De är de sista resterna av riktig skog med rik mångfald av växter och djur och träd i alla åldrar från små plantor till tallar på flera hundra år. Urskog kan vi nästan glömma för det finns det bara promille kvar av här i landet men kontinuitetsskogarna är mycket viktiga att bevara för framtiden. Det stora problemet är att skogsindustrin som behöver en aldrig sinande ström av råvara till sina fabriker har brist på råvara dvs skog. Plantagerna som man började med i slutet av 50-talet och som har eskalerat sedan dess är inte riktigt mogna för att skördas och då riktar man blickarna mot de sista ”riktiga” skogarna vi har kvar. Man skyr inga medel för att komma över de här markerna och propagandamaskineriet går för fullt.

I det i stort sett allenarådande trakthyggesbruket börjar man med en kalyta som gör att det mesta livet torkar ut eller spolas bort och dör. Sen växer så småningom rader av lika dana träd upp och av samma art. Planteringen blir också mycket tätare än en naturlig skog och i slutänden så kalavverkar man allt ihop igen när skogen är mellan 70 och 100 år. Skillnaden mot en naturlig skog är enorm, granar kan bli 200-250 år, tallar många hundra år och när de dör står de kvar i flera hundra år och blir boträd. Efter det så kan de ligga på marken och ge liv åt annat under ytterligare flera hundra år. Man marknadsför hårt vikten av skogsbruket för att rädda klimatet när det bästa för klimatet faktiskt är att låta skogen stå. Man pratar om det Svenska hållbara skogsbruket samtidigt som man skövlar de sista riktiga skogarna. Det enda hållbara i sammahanget är skogsindustrins ekonomi. Skogsindustrin är helt beroende av ett aldrig sinande flöde av råvara och man är livrädd för minsta störning av detta flöde.

Sen ger skogsindustrin och LRF sken av att vi som vill rädda det lilla som finns kvar hotar hela skogsbruket, landsbygden och jobben. Vad vi vill är att spara ca 20% av ett genomsnitt av våra produktionsskogar för framtiden. Alltså 80% kan man fortsätta bruka, men förhoppningsvis med lite varsammare metoder än som nu sker. Är det för mycket begärt.

Så här ser det ut…
x5__7D23617_20160430

x7__7D_4871_20160318

x12__7D_4468_20150501

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Några sparade rester…
x3__7D29302_20170910

x8__7D26413_20170513

x9__DSF0243_20170513

Den här vyn finns inte mer, för ett par år sedan kalavverkade Karl Hedin den här marken.

x30__7D_2962_20140825

 

Read Full Post »

Beskedet är ett steg i rätt riktning men när man sedan hörde vår miljöminister förklara sina planer så börjar man ju fundera.

Jag hoppas det är någon som förklarar för eu-kommissionen vad det är Carlgren står och säger, ”Kringående manöver…”, ”Utökad skyddsjakt som kan bedrivas ungefär som licensjakten..” osv.

Dessutom har han på något vis lyckats med konststycket att både reta upp varghatare, vargvänner och de mitt imellan.

Bilden är från en en morgon för några dagar sedan, vägen mot Prästhyttan

Read Full Post »

I går var jag på ”Ett samtal om Vargen” som SRF arrangerade i Nora. En panel med Henrik Ekman som skrivit ”Vargen den jagade jägaren”, Lennart Eldsfors konstnär och fårägare, Malin Aronsson rovdjurshandläggare Länsstyrelsen, Jan Bergstam fd. chefsredaktör på Filipstads och Karlskoga tidning, Ylva Lindberg Svenska rovdjursföreningen och Bo Mårtensson Polis och jägare diskuterade vargen, problem, lösningar, framtid.

Räknade inte så noga men ett drygt hundratal intresserade hade i alla fall anslutit sig för kvällen. På det stora hela så tycker jag att det var en ganska sansad diskussion. Det berodde säkert på att ingen av personerna i panelen var någon anhängare av extremlägren, och då talar jag om båda sidor. Några steg mot en lösning på vargfrågan (dvs att jägare och övrig befolkning kan leva i samspel med både rovdjur och övrigt vilt) tycker jag ändå inte att man kom så mycket närmare. Det verkar som att framförallt Henrik Ekman tror att man genom en försiktig fortsatt jakt (i någon form) ändå kommer att öka acceptansen för vargen i våra skogar, och att det på sikt blir möjligt att öka stammen.

Man var överens om att vi aldrig kan påverka den lilla skara som med alla medel vill utrota vargen och jämförde dessa individer ganska träffande med ”enprocentgängen”, dvs de kriminella gäng som står helt utanför samhället och lagen och lever efter sina egna regler. Det man kan hoppas på är att om acceptansen bland vanligt folk ökar så blir det svårare för dessa grupper att agera.

Känslan jag fick var att även det stora flertalet i publiken var överens om att vargen skall ingå som en naturlig del i vår fauna. Flera jägare i församlingen vittnade om sina positiva upplevelser från möten med rovdjur. Men det fanns ett fåtal åhörare som var riktigt negativa till vargar i det fria. Hur ska man kunna nå fram till en människa som yttrar sig som ”Och vilken nytta har vi av vargen!?” — Vilken nytta har vi av grodor, liljekonvaljer etc. Har man inget existensberättigande om man inte är till nytta? Och för vem?


Ylva Lindberg, Lennart Eldsfors, Bo Mårtensson, Jan Bergstam, Henrik Ekman, Malin Aronsson.

Read Full Post »

På söndag så skulle jag gått och röstat om jag bara hade haft något alternativ som jag kan sympatisera med. Tyvärr så kan jag inte se något sådant. Jag har nyttjat min rätt att rösta i alla år fram tills nu. Synen på hur vi ska förvalta naturen och det vilda är skrämmande och politiker verkar bara vara intresserade av att fiska röster varhelst de tror att de kan vinna någon. Jag hoppas vi är fler som bryr oss om det vilda och att de förlorar flera röster på varje de vinner hos rovdjurshatarna. Ser man enbart till miljö- och naturfrågorna så skulle kanske Miljöpartiet vara en väg att gå. Men jag kan inte stå bakom en politik som skulle göra det så dyrt med resor och annat att folk inte skulle ha råd att bo på landsbygden, alternativt för dyrt för de som bor centralt att ha råd att ta bilen ut i skogsmarkerna.

Hur kan vi acceptera kriminella som lägger ut förgiftade åtlar, som skjuter rätt upp i Kungsörnsbon med ungar, som hetsjagar och kör ihjäl rovdjur med snöskoter osv… Jag mår dåligt över hur vi människor behandlar det vilda och hur liten respekt vi har för ett liv. Jag önskade att det fanns något parti som faktiskt tog detta på allvar och satte stopp för ett sådant beteende.

Read Full Post »

Finns det ingen ände på det här eländet. Är det bara i Dalarna som det här är så infekterat? I dag kan man läsa ett hotbrev som skickats till en chef på Länsstyrelsen där man antyder både det ena och det andra. Jag refererar inte så mycket här men den som är intresserad kan läsa vidare på länken. För det första så kan man fundera över nivån på våra förtroendevalda.. Sen blir jag fundersam över när han beskriver den här maffians system att hålla koll på vargspårarna ”med minutprecision var de är och vad de sysslar med”. Varför gör man det om man inte har väldigt ljusskygga aktiviteter på gång själv?

Tidigare har även kommunalrådet i Rättvik uttalat sig om tjuvjakten, – ”jag skulle inte anmäla ett misstänkt jaktbrott eller misstänkt illegal jakt på varg och det finns det brett stöd för den inställningen. Om jag anmälde en person som jag misstänker ha jagat varg illegalt, skulle jag vara politiskt död, säger Inge Östlund.”

Vet inte om jag överreagerar men jag är så fruktansvärt trött på den här mentaliteten som härjar i skogarna här. Från 80-talet när jag själv jagade i Västerdalarna så har jag inget minne alls av något liknande hat. Vi hade en nedvandrad järv ett år på mitt jaktområde och det året såg vi inte till någon älg under hela jakten men jag hörde ingenting om att någon av oss skulle hata järven för det. Och under 90-talet när jag bodde i Nås så förekom det nog vissa antydningar om ”SGT” men jag upplevde inget öppet hat. Varför har det blivit så här, vi har faktiskt inte någon speciellt stor vargstam i Sverige.

Vägen upp till Hoberget, vargskräck (hat)?

Read Full Post »

Läste i Dalarnas Tidningar för några dagar sedan att Länsstyrelsen överväger att förbjuda ensamarbete för Naturbevakare på grund av alla hot de får utstå. Senast handlar det om en tjänsteman som blev hotad av virkeskörare när han efter att ha väntat en längre stund gick fram och frågade hur länge till de skulle blockera vägen. Men det handlar om alla former av hot, jag citerar ”Det handlar om verbala hot, men också att vargspårarna fått sina bildäck sönderskurna och att folk skjutit med bössa skrämskott i luften för att bli av med spåraren.”

Det är sorgligt när man läser insändarkommentarerna (som alltid urartar), då funderar man verkligen på om man ska våga bo på dalaskogarna. Det här klientelet vill helt enkelt inte se eller höra annat än deras egna ”sanningar”. De får det att låta som om debatten handlar om att den här tjänstemannen inte respekterade virkeskörarnas jobb när artikeln i själva verket handlar om arbetssituationen för Naturbevakarna. Studerar man kommentarerna så verkar det som om dalaskogarnas invånare mest består av ”Hillbillies” som tar lagen i egna händer, och det vill jag helst inte tro.

Någonstans i Grangärdeskogarna

Read Full Post »

Kan inte sluta förundras över jägarförbundens (som de tycker) rätt att diktera villkoren för arters utbredning eller till och med vara eller icke vara. (Känns lite som en parallell till helt andra sorters förbund.) Blir än mer förundrad över deras inflytande över politiken i Sverige. Läser i DalaDemokraten att Jägarförbundets Dalakrets haft möte i Hedemora. Där kommer de bland annat fram till att vargen är det som mest stör jakten… Sen sätter de en policy att det endast ska finnas ca 150 vargar i max 15 revir. Inget län ska ha mer än 2 revir… En annan sak de applåderar är att man tillåter björnjakt i ett naturreservat i Venjan… Slutligen klappar de sig om magen och tycker de nått ganska långt men att det fortfarande finns mycket att göra framöver… Sanslöst tycker jag.

Det är ju ingen myndighet vi talar om utan föreningar som borde ha samma status som idrottsföreningar, friluftsföreningar eller varför inte fotoföreningar. Även jakten är ju sedan länge enbart en hobby- och fritidssysselsättning. Jag skulle vilja se pressen referera från Naturfotografernas årsmöte när de kommer fram till att vargbiotoperna i Sverige borde tåla en stam på minst 800 djur och att alla naturreservat självklart även borde vara fredade från all form av jakt. Vi kanske borde börja släppa sådana pressmeddelanden från alla föreningar som har något med friluftsliv och natur att göra?

Jag är ingen jakthatare eller ens jaktmotståndare. Jag har en hel del vilt på mitt samvete själv även om det är ganska många år sedan. Jag tycker bara att det har spårat ur. Jag vill se livskraftiga stammar av allt vilt som hör hemma i de olika biotoperna som Sverige består utav. I områden med mycket varg får jägarna en mindre tilldelning på älg, det tycker jag att de måste acceptera. Det finns ingen i Sverige som måste jaga för sin överlevnad, skulle det bli lite mindre kött i frysen så finns det falukorv att köpa på konsum.

Bilden är tagen i gömsle, juni 2007 på Hälsingeskogen

Read Full Post »

Older Posts »