Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sinnesstämning’

Kan en bild förmedla en stämning, eller kan den förmedla olika stämningar beroende av betraktaren. För somliga säger den kanske inget alls.

En bild från en solig vinterdag i början av året.
1__7d25756_20170102

 

Read Full Post »

Ett svårt ämne men efter Terje Hellesøs utmaning så ska jag försöka sammanfatta några av mina tankar i ämnet. Min egen fotografi spänner från allt mellan rent dokumentära bilder till försök att göra djupt personliga tolkningar av mina känslor och sinnesstämningar. Oftast försöker jag dock göra mina egna (personliga) tolkningar av större eller mindre avsnitt i naturen med eller utan djur eller fåglar. Arten spelar heller ingen större roll för mig, det är bilden som är det viktiga. Det betyder inte att det inte skulle vara en fullträff att fånga en varg i rätt miljö och stämning men det är en annan sak. Jag ser det som lika vackert att lyckas göra en riktigt bra bild med en skata som med en kungsörn.

I sitt vidaste begrepp, om man ser till det personliga avtrycket så behöver inte bilden spegla något personligt djup. Det ”räcker” med att man genom bilden kan känna igen fotografen. Nu kan ju det vara svårt om man inte känner igen fotografen men jag menar att om man visar upp 100 bilder av olika fotografer så ska man känna igen ett antal av den/de fotografer som har ett personligt avtryck.  När vi talar om personliga bilder måste man dock gå djupare och fotografiet skall spegla något av fotografens själ, känsla, sinnesstämning, jaget. Det är här det börjar bli svårt. Det går inte att gå ut och ”tvinga fram” sådana här bilder, jag klarar i alla fall inte av det. För egen del så måste jag komma in i en viss stämning där tiden försvinner och fotograferandet bara ”flyter på”, det händer inte så ofta men det är en skön känsla när det inträffar.

Det finns också en viss risk att det blir ”effektsökeri” i stället för något som skulle framhäva en känsla eller sinnesstämning. Säger detta med tanke på att de flesta fotografier i den här genren är åt det abstrakta hållet, gärna oskarpa och ofta svartvita. jag tycker absolut inte att det är något fel med abstrakta och oskarpa bilder i sig, jag hamnar ofta där själv när jag försöker uttrycka något som är lite diffust och känner man att det är rätt så ska man inte dra sig för ”snurrbilder” eller panorerade trädstammar heller. Bara något att tänka på.

Slutligen så tycker jag att det är lite olyckligt att det skall uppstå motsättningar mellan den här typen av fotografi och den traditionella naturfotodisciplinen, båda behövs men kanske i lite olika sammanhang. Rent krasst så ser jag ju också att det är vackra blom- djur- och solnedgångsbilder som säljer även om jag faktiskt sålt någon abstrakt skapelse också men det är en annan historia och får inte hindra en från att göra sina personliga bilder.

Försöker mig här på en lite annorlunda bild för att höra till de personliga naturbilderna eftersom den både är skarp och ganska ”rätt på”. Jag tycker ändå att den speglar en sida i mitt sinne som längtar efter tystnaden, den tunga djupa skogen, ett melankoliskt lugn och en liten vrå för sig själv i skogen. Lite splittrad dock eftersom den andra sidan hos mig lockas av staden, människor och rörelse. Jag tror jag behöver båda för att må bra.

Read Full Post »