Det är en märklig känsla som råder nu. För ett par månader sedan rullade livet på som vanligt men sedan någon vecka så har det mesta rubbats i grunden. Det känns overkligt, är det verkligen på riktigt kan jag komma på mig med att tänka, men det är det ju. Spanien och Italien rapporterar närmare tusen döda varje dygn. Det går inte riktigt att planera mer än för dagen, i morgon kan det vara helt andra förutsättningar.
I stort sett alla evenemang är inställda och är de inte inställda så är jag ytterst tveksam till att besöka dem i alla fall. Påskens utställning som jag laddat för får anstå till påsken 2021. Jag hoppas det öppnar för fler tillfällen att vara ute i naturen i stället. Funderar på backsipporna på Sofiebergskullen nån gång nästa vecka. Sen kan man ju hoppas på ett annat och bättre samhälle när detta dragit förbi, även om jag är rädd för att allt kommer att rulla på som tidigare om några år med fortsatt miljöförstöring, hotad natur och allt mindre av den biologiska mångfalden.
En bild från Utanmyra för några veckor sedan.
