Tankar i mitten av november, 2018

 

Årets upplaga av Natur 2018 i Vårgårda är avklarad. En av de bättre måste jag säga, mycket spännande bildvisningar och trevligt umgänge. Bilderna till årets NNPC är inlämnade, bara att vänta… Mats Anderssons praktverk har anlänt, mycket starkt, både bilder och text.

Annars snurrar det på, tycker mest det är måndag och fredag hela tiden. Helgen som var lyckades jag ta mig ut i skogen en vända mellan pelletsinköp och sotning av pannan, tror det var i september senast. Gillar det lite dova ljuset och färgerna i november innan snön kommer. Går stigen över hygget som kommunen gjorde, ytterligare några lämnade träd har fallit och snittslarna med ”naturhänsyn” vajar hånfullt i vinden. Måste stanna och fotografera stenen som jag betraktat så många gånger förr, då var den täckt av lummig mossa och på försommaren blommade harsyran på den, så är det inte längre. Jag viker av från stigen och går genom en gallrad skog mot rasbranten nedanför Uvberget. Här har man lämnat några kvadratmeter riktig skog med död ved, mossa och lavar. Vet inte om det är medvetet eller om man inte kom åt med maskinerna i branten. Uppe på berget har Karl Hedin tagit sitt men just här är en liten oas. Stannar upp och tar in skönheten i det lilla. Några bilder blir det också innan jag vänder åter mot det som är kvar av helgen.

 

Read Full Post »

Till minne av Erik

I dag har jag tagit adjö av Erik. Han var nog den finaste människa jag känt. Vi träffades första gången för ca 10 år sedan på Tiomilaskogen och fann varann direkt. Därpå följde några år av gemensamma utställningar på finnmarken och turer runt hans hemmamarker i Pershyttan. Sista gången vi sågs var nu i februari på hans vernissage vid Tysslingen. Jag hade verkligen hoppats att han skulle få njuta av den här sommaren och hösten också men så blev det inte. Världen har än en gång blivit lite fattigare.

 

Read Full Post »

Det är lustigt hur det svänger i fotovärlden

Det är lustigt hur det svänger i fotovärlden. När jag gick över till digitalt på riktigt 2005 så satsade jag på Olympus. Underbara kameror som jag var väldigt nöjd med i stort, egenskaperna på höga iso var inget vidare jämfört med vad Nikon och Canon kunde leverera men annars var de fantastiskt bra. Bildmässigt tyckte jag ändå att det fungerade fullt ut, det var inga problem att göra stora printar som såg bra ut heller och Olympusoptiken är underbar. Samtidigt gick debatten hög om alla nackdelarna med 4/3-systemet jämfört med Canons och Nikons APS-sensorer, det klagades också på att det inte gick att få tillräckligt kort skärpedjup på grund av de små sensorerna. Nej en riktig kamera skulle ha APS-sensor. Snart började även så kallade fullformatskameror dyka upp på marknaden. Förutom att en diskussion liknande den förra startade mellan APS och FF så hamnade ju 4/3 ännu mer i bakvattnet, det gick ju bara inte att använda professionellt eller ens av avancerade amatörer. Under tiden så fortsatte jag med mina Olympuskameror och var ganska nöjd, tills det en dag visade sig att de lade ned tillverkningen, det var bara spegellöst som var framtiden.

Jag insåg att jag inte kunde fortsätta med Olympus när utvecklingen stoppade, hade förväntat mig nya sensorer med bättre iso-egenskaper osv. Så då var det bara att fundera på vad det skulle bli i stället, det blev Canon men det kunde lika gärna blivit Nikon eller kanske Pentax. Eftersom jag var fullt ut nöjd med bildkvalitén från 4/3 så föll valet på en APS-kamera från Canon. Tyckte även det fungerade bra, dessutom med bättre iso-egenskaper. Här någonstans tycker jag debatten mellan APS och FF hårdnade och det lät nästan som tidigare, professionella fotografer måste använda FF.

Döm om min förvåning då det nu plötsligt svängt totalt. Nu verkar proffsen helt sålda på Olympus spegellösa 4/3 system och säljer sina dyra Nikon- och Canonsystem. Inte hör man heller längre att det inte går att få kort skärpedjup, om problem att printa stort eller andra nackdelar med små pixlar på liten yta (vilket jag inte heller upplevde som något problem då jag körde 4/3).

Vad ska man dra för lärdom av detta då? Jag vet inte riktigt, kanske att inte lyssna alltför mycket på de som fördömer det ena och höjer det andra till skyarna oavsett om det är FF eller 4/3 man hissar eller dissar. Testa själv, och är du nöjd med resultatet och trivs med dina grejor så fortsätt vara nöjd. Jag är fortfarande nöjd med min APS Canon men jag skulle gärna testa det nya spegellösa Olympussystemet. Det skall dock väldigt mycket till innan jag lägger ut 60-70 kkr på ett nytt system. Vem vet vad som är ”rätt” om några år.

Ett par bilder från 2008-2009 tagna med min Olympus E-3 och 50-200/3.5

 

Read Full Post »

Tankar i januari 2018

Nej de djupare tankarna spar jag till längre fram, just nu är det för mycket som distraherar och stör.

Här nedan är en bild på ett par riktigt grova gammelaspar hemmavid. Den till vänster är tagen i mitten av november där de står i sumpgranskogen intill Trädgårdstjärn. Den högra tog jag i slutet av december där står de ensamma på hygget efter att kommunen avverkat marken.

Till helgen åker jag till Stockholm för att delta i ett seminarie om skogen och miljön arrangerat av Naturskyddsföreningen och Skydda skogen.

 

Read Full Post »

Funderingar i slutet av november

Nu har det gått någon vecka sedan Naturfotofestivalen i Vårgårda och jag har hunnit samla mina intryck. Som alltid så var det en trevlig helg, fina bildvisningar och trevliga möten. Tyvärr hann jag inte med att träffa alla som jag tänkt och jag saknade även några vänner som inte var där i år. Med lite perspektiv på min egen bildvisning så känner jag mig ”halvnöjd”. Jag hade kunnat gjort det lite bättre men det gav ändå mersmak. 🙂 Nu är det bara att vänta på festivalen i Ski.

Så är det dags att börja fundera på tema och bilder för Gästtrikkonst i påsk, måste ha de stora dragen klara under nästa vecka men det lutar åt ett tema i den biologiska mångfaldens tecken. Den här gången kommer jag att hänga mina bilder på Högbo bruk. Det är också något att se fram emot.

Förutom mer nära problem och tankar så funderar jag förstås över hur det ska gå med våra naturskogar, det ser inte så ljust ut som skogsnäringen går fram. Det är bara att hoppas att folk vaknar och ser förbi propagandan de sprider. Vi har bara den gammelskog vi har, det som försvinner är borta för alltid.

En bild från en promenad i min närmaste skog i lördags

 

Read Full Post »

Våren 2017

Inte så mycket av det jag hoppats på föll väl ut om man säger så men sånt är livet. Jag fortsätter att köra mitt eget race det är det enda som gäller. Jag hade i alla fall några fantastiska dagar på Norsk NaturFotoFestival i Ski, trevligt sällskap och mycket intressanta bildvisningar. Lite trist om jag inte ska hinna med vårblommorna i år men det ser lite hårt ut. Närmast på tur ligger utställningen på Gästrikkonst, något att se fram emot. Är ni i krokarna så titta gärna in hos Anders ”Kråkan” Ågren söder om Sandviken (Säljansvägen 213) mellan 14/4 och 17/4. Länk till utställare.

En workshop på Tiomilaskogen med Håkan Olsén är inbokad i slutet av juli, det brukar alltid bli minnesvärt. Sen ska jag försöka ta några lediga dagar under hösten för att ge mig ut i markerna.

Här är ett par helt skilda bilder som kan ses på utställningen.

 

Read Full Post »

Några tankar om skogen och forskarrapporter

Jag har reagerat på de motstridiga budskap som kommer från SLU (Sveriges Lantbruks Universitet) vad gäller tillståndet i våra skogar, biologisk mångfald och läget för densamma i våra Svenska skogar. Oftast tycker jag att de fokuserar mycket mer på produktion och möjligheter att behålla eller till och med öka produktionen, ibland kommer ekologi och biodiversitet i någon bisats med vissa undantag. Rapporter från Artportalen och Centrum för biologisk mångfald hör till de positiva undantagen när det gäller dessa områden.

Jag har också sett en del kritik från forskarhåll att om man läser forskarrapporterna så är de mer balanserade än de pressreleaser och artiklar som presenteras i media. Det är mycket möjligt men det är det som presenteras i media som gemene man och beslutsfattare läser och tar till sig.

Det här gjorde att jag bestämde mig för att titta lite närmare på hur fakulteten för skogsvetenskap på SLU är uppdelad, se nedan. Utan att veta exakt så tycker jag att tre till fyra av institutionerna nedan verkar ha fokus på skogens ekologi och biologisk mångfald, de övriga 8 till 9 institutionerna ser ut att koncentrera sig på forskning för att utveckla och stärka produktionen inom den skogliga verksamheten.

Min enkla tanke är då att man oftast finner det man letar efter.

(Observera att detta endast är mina egna reflektioner över hur det skulle kunna hänga ihop.)

SLU

Fakulteten för skogsvetenskap

Institutionen för ekologi

Hur ska vi bruka mark, vatten och skog utan att arter försvinner och
ekosystemtjänster sätts ur spel? Om vi ska kunna lösa dessa ödesfrågor
krävs stora insikter i arters ekologi och hur ekosystemen fungerar.
Institutionen för ekologi utbildar, forskar och samverkar för en klok
användning av naturens resurser i framtiden.

Institutionen för skogens biomaterial och teknologi

Institutionen utför grund- och forskarutbildning samt forskning som
bidrar till en utvecklad biobaserad ekonomi med skogens biomaterial
som en viktig resurs.

Institutionen för skogens ekologi och skötsel

Vårt uppdrag är att verka för ökad förståelse av skogliga ekosystem och
de processer som driver dessa, samt att vidareutveckla principerna för
hur skogsekosystem ska förvaltas.

Institutionen för skogens produkter

Institutionen för skogens produkter tillhör fakulteten för
skogsvetenskap och är belägen på Ultuna Campus I Uppsala.

Institutionen för skoglig fältforskning

Enheten för skoglig fältforskning bildades 2004 och utgörs dels
av alla skogliga försöksparker och fältforskningsstationer, dels alla
långtidsförsök som Fakulteten för skogsvetenskap har.

Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi

Institutionen bildades i slutet av 70-talet när Skogshögskolan flyttade
till Umeå. Antalet medarbetare har sedan dess stadigt ökat och uppgår
idag till ett 100-tal, postdoktorer, gästforskare och doktorander inräknade.
I slutet av 90-talet väcktes idén att bilda ett forsknings- och
utbildningscenter i experimentell växtbiologi, Umeå Plant Science Centre (UPSC),
tillsammans med institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet.

Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi

Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi bedriver både grundläggande
och tillämpad forskning med fokus på interaktioner rörande växter, patogener,
symbiotiska mykorrhizasvampar och nedbrytarsvampar samt andra
mikroorganismer och deras roll i skog och jordbruk.

Institutionen för skoglig resurshållning

Vår verksamhet är inriktad på att kombinera forskning och fortlöpande miljöanalys
med ämnesöverskridande projekt, vilket ger unika möjligheter att utveckla
helhetskoncept för ett hållbart nyttjande av naturresurserna.

Institutionen för skogsekonomi

På institutionen för skogsekonomi bedrivs verksamhet inom forskning och undervisning
framför allt inom ämnena nationalekonomi, skogsekonomi och skogspolitik,
tillämpat inom naturresurser, framför allt knutet till skogen.
Institutionens medlemmar är också knutna till Centrum för Miljö- och Naturresursekonomi i Umeå (CERE). Vid institutionen finns också redaktionen för tidskriften Journal of Forest Economics, samt huvudkontoret för EFINORD (NorthernEuropean Regional Office of the European Fore).

Skogsmästarskolan

Skogsmästarskolans huvudsakliga verksamhetsområden är utbildning,
forskning och uppdragsverksamhet.

Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap

Institutionen är en del av den skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges
lantbruksuniversitet och är stationerad i Alnarp, i sydvästra Skåne.
Här bedrivs undervisning och forskning inom ämnena skogsskötsel, skoglig planering,
naturvård, skogshistoria,skogspolitik och tropisk skogskötsel.
Institutionen har en internationell prägel både när det gäller forskningen och undervisning.

Institutionen för vilt, fisk och miljö

Institutionen är en del av SLU:s fakultet för skogsvetenskap. Basen är i Umeå med
verksamhet över hela Sverige och utomlands.Institutionens samlade ansvar är
forskning, utbildning, fortlöpande miljöanalys (FOMA) och samverkan inom det
zooekologiska området.På avancerad nivå ger vi det internationella masterprogrammet
i vilt- och fiskförvaltning.

Institutionen för mark och miljö

Vår forskning söker kunskap om samspelet mellan människan, marken, växten och den
omgivande miljön i skogs- och jordbrukslandskap samt urbana miljöer.
I miljöövervakning och miljöanalys och i långliggande fältförsök följs
tillstånd och förändringar upp.

---

En bild från mitt närområde 2014

Read Full Post »