För ett par veckor sedan när jag var ned till ån så såg jag något som skymtade till i vattenlinjen men jag fick ingen mer chans. På eftermiddagen bestämde jag mig för att sätta mig på pass ett par timmar. Första timmen händer ingenting, stilla både på vattnet och på land inte ens strömstaren vill göra mig sällskap. Så går ytterligare en halvtimme. Då plötsligt sitter minken där på iskanten mitt emot mig. Under en kvart kan jag följa hur den fiskar och far runt i strandkanten innan den tröttnar på mig och försvinner.
Per Lissel 