Det börjar dra ihop sig

Det börjar dra ihop sig till Natur 2017 i Vårgårda. På fredag är det dags. På fredag 17:15 visar jag bilder i kortformat tillsammans med sex andra duktiga fotografer. För övrigt är både fredag och lördag fyllda av intressanta bildvisningar.
Här en länk till programmet.

En bild jag inte kommer att visa på fredag. Höst i min närmaste skog.

 

Read Full Post »

Hållbart, förnyelsebart, bioekonomi, fossilfritt?

Hållbart, förnyelsebart, bioekonomi, fossilfritt, de nya inneorden som industrin och politiker svänger sig med nu låter ju väldigt bra, nyttigt och grönt men vad säger de egentligen. Allt beror förstås på vem som säger det men i 99 procent av fallen så är det bara säljsnack. Säljsnack för att vi ska köpa deras ”lösningar” om ökad ”grön” tillväxt. Vi gör det också gärna för att det är bekvämt att kunna fortsätta som förut men lite ”grönare”. Den obekväma sanningen är dock att vi inte kan fortsätta som vi gjort. Evig tillväxt och ökad konsumtion fungerar inte om vi bryr oss om naturen och det vilda, och på lite längre sikt klimatet och vår egen överlevnad.

Hållbart är bra men få vill förstå vad det egentligen innebär, det är mycket lite av det vi håller på med i dag som är hållbart och skogsbruket är definitivt inte hållbart som det drivs nu. Hållbart för mig är att vi inte tar ut mer av naturen än naturen kan ge utan att den utarmas.

Förnyelsebart låter också bra men ser vi till exempel på skogen så tycker jag det är tveksamt att kalla den förnyelsebar, åtminstone inte inom rimlig tid. I vårt nuvarande skogsbruk så har den en omloppstid på ca 70 till 100 år och ser vi till en skog som får sköta sig själv så ligger nog omloppstiden på minst 400 – 700 år. Allt är en fråga om tidsperspektiv, olja och kol är också förnyelsebart om vi ser till en omloppstid på några miljoner år. Tittar vi på salix och energisskog så hamnar vi i ett annat läge men det är oftast inte den typen av odlingar man syftar på när man talar om förnyelsebar energi.

Bioekonomi och fossilfritt känns som en katastrof som det marknadsförs nu, det vill säga som en lösning på alla problem. Biobränsle är bra och ska användas där det gör störst nytta men det kommer aldrig att räcka till allt, framförallt inte om vi räknar med att det ska lösa problemen med vår ständiga tillväxt. Om vi bryr oss om naturen och den biologiska mångfalden så kan vi inte ta ut mer biomassa ur naturen än vad naturen tål och där tror jag redan vi nått gränsen. Där hugger genast motståndarna och säger ”Är det bättre med fossila bränslen då?”.  – Nej det är inte bättre men då är vi tillbaka till den obehagliga sanningen att vi inte kan öka tillväxten, vi måste till och med ställa om till ett lägre brukande. Sen är det också så att biobränsle släpper ut lika mycket kol som det fossila bränslet när man eldar upp det. Hur man än vänder sig så måste vi dra ner på förbrukningen om det ska göra någon skillnad.

Massafabrik söder om Gävle.

Kalhygge vid Knoände i nordvästra Värmland.

 

Read Full Post »

Vad menar skogsindustrin, LRF och politiker med ”hållbart brukande”

Jag är ju främst engagerad i bevarandet av våra sista riktiga skogar, dvs kontinuitetsskogar som brukats men aldrig kalavverkats. De är de sista resterna av riktig skog med rik mångfald av växter och djur och träd i alla åldrar från små plantor till tallar på flera hundra år. Urskog kan vi nästan glömma för det finns det bara promille kvar av här i landet men kontinuitetsskogarna är mycket viktiga att bevara för framtiden. Det stora problemet är att skogsindustrin som behöver en aldrig sinande ström av råvara till sina fabriker har brist på råvara dvs skog. Plantagerna som man började med i slutet av 50-talet och som har eskalerat sedan dess är inte riktigt mogna för att skördas och då riktar man blickarna mot de sista ”riktiga” skogarna vi har kvar. Man skyr inga medel för att komma över de här markerna och propagandamaskineriet går för fullt.

I det i stort sett allenarådande trakthyggesbruket börjar man med en kalyta som gör att det mesta livet torkar ut eller spolas bort och dör. Sen växer så småningom rader av lika dana träd upp och av samma art. Planteringen blir också mycket tätare än en naturlig skog och i slutänden så kalavverkar man allt ihop igen när skogen är mellan 70 och 100 år. Skillnaden mot en naturlig skog är enorm, granar kan bli 200-250 år, tallar många hundra år och när de dör står de kvar i flera hundra år och blir boträd. Efter det så kan de ligga på marken och ge liv åt annat under ytterligare flera hundra år. Man marknadsför hårt vikten av skogsbruket för att rädda klimatet när det bästa för klimatet faktiskt är att låta skogen stå. Man pratar om det Svenska hållbara skogsbruket samtidigt som man skövlar de sista riktiga skogarna. Det enda hållbara i sammahanget är skogsindustrins ekonomi. Skogsindustrin är helt beroende av ett aldrig sinande flöde av råvara och man är livrädd för minsta störning av detta flöde.

Sen ger skogsindustrin och LRF sken av att vi som vill rädda det lilla som finns kvar hotar hela skogsbruket, landsbygden och jobben. Vad vi vill är att spara ca 20% av ett genomsnitt av våra produktionsskogar för framtiden. Alltså 80% kan man fortsätta bruka, men förhoppningsvis med lite varsammare metoder än som nu sker. Är det för mycket begärt.

Så här ser det ut…

Några sparade rester…

Den här vyn finns inte mer, för ett par år sedan kalavverkade Karl Hedin den här marken.

 

Read Full Post »