Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Vålberget 2020

I söndags var jag på exkursion vid Vålbergets fäbodar söder om Dala-Floda i Västerdalarna. Naturskyddsföreningen och Friluftsfrämjandet hade ordnat träffen och Bengt Ehnström guidade oss runt i omgivningarna. Bengt är mycket kunnig inom natur, naturvård och entomologi och det är fantastiskt att få höra honom berätta. Här är en länk till artikel om Bengt (DT 2012). Han var med och startade det som skulle komma att bli Artdatabanken och han har även jobbat med ursprunget till ”Rödlistan”.

(Texten fortsätter under bilderna.)

1__DSF1937_20200809

2__DSF1950_20200809

3__DSF1955_20200809

4__DSF1963_20200809

5__DSF1964_20200809

6__DSF1966_20200809

7__DSF1970_20200809

Vid Vålbergets fäbodar bildades ett nytt naturreservat 2019. Citerar Länsstyrelsen Dalarna; ”Största delen av naturreservatet utgörs av sedan länge övergivna marker som tidigare har slagits och senare betats. Skogen har etablerat sig efter att fäboddriften har upphört. Området har vuxit igen med både asp, gran och björk. Rester av de stora träden, som sannolikt fanns i hackslogen, kan idag ses som mycket grova exemplar av både björkar, granar och tallar. En stor del av den biologiska mångfalden i området består av så kallat biologiskt kulturarv. Biologiskt kulturarv utgörs av ekosystem, naturtyper och arter som uppstått, utvecklats, eller gynnats genom mänsklig påverkan när människan har nyttjat landskapet.”

8__DSF1971_20200809

9__DSF1974_20200809

10__DSF1975_20200809

11__DSF1980_20200809

12__DSF1982_20200809

13__DSF1984_20200809

14__DSF1988_20200809

15__DSF1995_20200809

 

I onsdags tog jag mig till Ensillre kalkbarrskog (NR) utanför Ånge för att kolla upp nornan. Det var tre år sedan sist, då var jag där den 6’e juni och de blommade för fullt. Nu såg jag inte ett spår av dem, antagligen var jag för sent ute. Gott om mygg var det också så besöket blev inte så långvarigt men passade på att fånga en del andra intryck ändå.

Första bilden visar lite hur det ser ut där. Mycket av skogen ligger som ett plockepinn efter en storm för några år sedan men stigarna är skapligt röjda i alla fall.

a_27D21608-Pano_20200610

b_27D21555_20200610

c_27D21556_20200610

d_27D21565_20200610

e_27D21576_20200610

f_27D21582_20200610

g_27D21586_20200610

h_27D21593_20200610

i_27D21607_20200610

 

5 maj 2020

Allt är som vanligt, ändå är ingenting normalt.
Pausar x-trafikkortet, det blir bilen till november.
800 mil bilpendling framför mig, minst.
Jag trivs bakom ratten men jag saknar faktiskt livet med tågpendlingen.
Varannan vecka hemmajobba, varannan i Sundsvall…
Ska det vara så här till senhösten, eller hösten 2021, eller…
Inget går att planera, nytt beslut inför november.

I stället för..
1_IMG_5541_20190719

IMG_6796_bw

Så ser det ut så här…
IMG_7157

1_27D22280_20190430

 

Långfredag i coronatider

Efter lite velande hit och dit så bestämde vi oss ändå för att besöka Sofiebergskullen utanför Eskilstuna på långfredagen. Det här är ju speciella tider så det var inte helt självklart. Men vi packade både fika och lunch från hemma och tänkte inte komma i närheten av en enda människa på turen. På vägen ner så fick jag lov att ta en runda i Eskilstuna för att uppleva gamla minnen. I parken vid Kloster så blommade körsbärsträden för fullt. Vid halvtio så var vi framme vid Sofieberg och vi var ensamma på parkeringen. Började med en fika innan vi gick upp för att uppleva backsipporna och den fina hagmarken med sina enar. Efter en halvtimme så började det droppa in bilar och mängder med 70-plussare blandat med barnfamiljer intog kullen. Såg inga tecken till social distansering här inte. Vi började känna oss obekväma med allt folk och på vägen tillbaka till bilen fick vi göra kringående rörelser för att undvika det värsta.

Det var lite tidigt för lunch så jag tog vägen upp mot Björsund och ut på Fogdö. Även här gamla minnen från tiden när man cyklade hit och åkte färja… Från Strängnäs mot Västerås kom vi på att vi kunde åka ut till Ängsö och inta den medhavda lunchen. Väl där ute så såg det ut som halva Västerås kommit på samma idé men till slut hittade vi en plats för oss själva. Efter det så var det bara att dra sig hemåt på de vanliga vägarna. En ganska fin tur trots allt.

Några bilder från Sofiebergskullen
1_27D21214_20200410

2_27D21208_20200410

3_27D21193_20200410

 

Ett annorlunda år 2020

Det är en märklig känsla som råder nu. För ett par månader sedan rullade livet på som vanligt men sedan någon vecka så har det mesta rubbats i grunden. Det känns overkligt, är det verkligen på riktigt kan jag komma på mig med att tänka, men det är det ju. Spanien och Italien rapporterar närmare tusen döda varje dygn. Det går inte riktigt att planera mer än för dagen, i morgon kan det vara helt andra förutsättningar.

I stort sett alla evenemang är inställda och är de inte inställda så är jag ytterst tveksam till att besöka dem i alla fall. Påskens utställning som jag laddat för får anstå till påsken 2021. Jag hoppas det öppnar för fler tillfällen att vara ute i naturen i stället. Funderar på backsipporna på Sofiebergskullen nån gång nästa vecka. Sen kan man ju hoppas på ett annat och bättre samhälle när detta dragit förbi, även om jag är rädd för att allt kommer att rulla på som tidigare om några år med fortsatt miljöförstöring, hotad natur och allt mindre av den biologiska mångfalden.

En bild från Utanmyra för några veckor sedan.
1_27D21029_20200322

 

Mars 2020

Länge sedan sist men så blir det ibland. Känner mig hängig och trött. Jag skulle egentigen ha varit i Ski på Naturfotofestival den här helgen men kände att jag inte skulle orkat med det riktigt, trist men så är det. Julen känns väldigt avlägsen och nu längtar jag efter rikig vår även om vintern till slut anlände till Sundsvall. Fotoaktiviteten ligger på sparlåga men lite annat har jag hunnit med. Var till Umeå för ett möte med Malin Sahlin från Naturskyddsföreningen. Riktigt bra och informativt om vad som är på gång i skogsfrågan. Sen funderar jag så här i coronatider hur folk tänker som ändå reser till områden med mycket smitta… Men det är väl Jag, mig och mitt-tänket som gäller nu för tiden.

Några bilder från Sundsvall i dag…
IMG_6893

IMG_6892

IMG_6889

 

Hur ska det bli, december 2019

Det händer saker när det gäller miljö- och klimatfrågorna men frågan är om det hjälper eller stjälper när det gäller biologisk mångfald och bevarandet av våra sista naturskogar (kontinuitetsskogar). Jag är rädd för att det är ”business as usual” när det gäller skogen…

Man enades i riksdagen om att stå bakom att avverkningarna kan uppgå till 92% av tillväxten i skogen. Men det är något sjukt med att man tar ett politiskt beslut i en fråga där oberoende forskning borde gälla. Ungefär som när man bestämde gynnsam bevarandestatus för vargen. Kunskap och forskning väger lätt när man ska tillgodose skogslobbyn och jägarintressen.

Skogsstyrelsen ska upphöra med registrering av nyckelbiotoper i samband med avverkningsanmälan (när man hittat en ny metod för utredning). Vad skulle det vara för metod, nyckelbiotop är ett vedertaget begrepp som fungerar. Även här ser jag bara att man viker sig för skogslobbyn, men inte så konstigt kanske då Herman kommer från den sidan själv.

Även när det gäller den klimatpolitiska handlingsplanen som regeringen nyss presenterat är jag rädd för att det blir ”business as usual” i skogen:

”51. Det nationella skogsprogrammet utvecklas för att ytterligare främja växande skogsnäring och ett hållbart skogsbruk.
52. En bioekonomistrategi som bidrar till ökad tillgång till biomassa samt miljö- och klimatnytta ska tas fram.”

Hur ska skogsnäringen växa utan att inkräkta på biologisk mångfald och skyddsvärda skogar, De redan planterade skogarna har inte nåt slutavverkningsålder. Skogsbruket är långt ifrån hållbart som det är redan nu.

Punkt 52 är rena snömoset om man ser till ren skogsråvara. Hur ökar man biomassan utan att rasera den biologiska mångfalden. Ökad avverkning och miljö- och klimatnytta är en omöjlighet som jag ser det.

Avslutar med ett par bilder från fågelmatningen nu i början av december. Där är det i alla fall bara jag och bävrarna som bestämmer avverkningstakten.

11_27D20756_20191207

12_27D20757_20191207

 

Mörka tankar i slutet av 2019

Ska 2022 bli året då sista spiken i kistan slås i när det gäller bevarandet av vår natur, av en ansvarsfull klimatpolitik, av våra sista orörda skogar. Början på slutet när det gäller fri press och media, rättsväsende, kultur… Jag tycker det ser mycket mörkt ut och jag är rädd för hur det här kommer att sluta.

Några bilder från en vandring i Kasttjärnsbergets naturreservat i slutet av november.

a1_27D20602_20191120

b1_27D20609_20191120

c1_27D20612_20191120

d1_27D20616-Pano_20191120

e1_27D20629-Pano_20191120

 

Början av november, 2019

Lång tid sedan sist men så kan det bli ibland.
I september gjorde jag ett besök i mina gamla hemtrakter i Västerdalarna. Några kortare vandringar i minnenas land. Fint och lite vemodigt.

a1__DSF1785-Pano_20190917a2_27D20200_20190917a3_27D20235_20190917a4_27D20278-Pano_20190917a5_27D20363_20190918

Oktober missade jag i stort sett fotografiskt men besökte Cyberphotos mässa i Umeå. Mässan var ok och jag lyckades hålla i pengarna så det blev inga nya prylar. Hade dock varit intressant med Fujis mellanformatare för mina skogsbilder… Umeå var en fin stad men fastnade speciellt för Sara Lidman citaten i tunneln till stationen. Var på konsert med Annika Norlin och Nordiska kammarorkester i slutet av månaden.

b1_MG_6216.jpgb2_DSF1901_20191026b3_DSF1910_20191026b4_IMG_6226.jpgb5_IMG_6231.jpgb6_IMG_6229.jpgc1_IMG_6266.jpgc2_IMG_6255.jpg

November har jag inte hunnit med än, hoppas på ett par fotodagar i slutet av månaden och eventuellt att se Sara Lidman-filmen i Ånge.

 

Gamla minnen…

Vandringen i sommarnatten när vi metat abborre i Kotjärnarna.
Gröna lysmaskar som irrbloss i mörkret längs stigen.

De nattliga turerna med Gunnar i hans gröna bubbla för att
lyssna efter berguv och pärluggla…

Bilden är dock från Skisstjärn.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA